Stort grattis till 70 cykelår
Tidaholms Cykelamatörer (TCA) har genom åren gjort ordentliga avtryck inom den svenska cykelsporten. TCA har också varit en stor ambassadör för Tidaholms kommun och är väl den lokala förening som gjort mest PR såväl nationellt som internationellt för kommunen och verkligen satt Tidaholm på idrottskartan. (Där får fotbollen faktiskt ursäkta).
1960-70-talet hade TCA sin riktiga storhetsperiod där SM-tecknen var mer eller mindre vardagsmat.
”Det var så här det började” . (Undertecknad har valt ur delar av Roland Ekwalls (se fotnot) anteckningar som han gjorde under de tre första åren av TCA:s verksamhet).
TCA:s bildande grundlades redan ett år innan det officiella bildandet 14 februari 1952. Platsen där riktlinjerna drogs upp var den s.k. Filareläktaren på Tidaholmsverken där de flesta arbetarna hade ett genuint idrottsintresse. I Tidaholm hade det tidigare funnits en cykelklubb, men som somnat in betydligt tidigare, men intresset för sporten fanns fortfarande kvar. Roland lade upp planerna för ett bildande tillsammans med Stig Öjdahl och där de fick god hjälp av Åke Öjdahl som varit en duktig tävlingscyklist. Ur egen ficka betalade Ekwall en annons i Väsgöta-Bladet och kallade till ett möte på Café Centrum. Mötet blev välbesökt och ett 15-tal skrev in sig som medlemmar direkt.
Första styrelsen bestod av Jean Carlsson, ordf. Roland Ekwall, sekr. samt Martin Gustafsson, Evald Wahlström och Lennart Blom. Kuriosa i samband med bildandet var att Martin Gustafsson trodde att det var Cykelfrämjandet som skulle bilda en lokalavdelning och att det var därför han kommit, men han tyckte det hela var intressant med en cykelklubb och ställde upp. Han blev sedermera vald till kassör. Inträde söktes i Svenska Cykelförbundet och tävlingsverksamheten kunde startas upp.
Varvlopp anordnades inom staden och Holmarundan tillkom. Serietävlingar mellan Tidaholm, Skövde och Falköping. Den riktigt stora händelsen var det första Hökensåsloppet, ett lopp som krävde ett stort antal funktionärer. Här fick man då hjälp av IF Sisu som hade en stab av funktionärer som var vana vid större tävlingar, kanske inte inom cykel precis, men det fungerade. K-G Roman var speaker, en uppgift han hade i många år. Fridolf Tapper var den som lotsade pressen genom tävlingen och genom sin placering i takluckan på en personbil skrek han ut cyklisternas placering så fort man närmade sig en folksamlng som följde tävlingen och där de flesta försetts med Monarkvimplar och det var feststämning. Under åren ställde många elitcyklister upp och däribland Roland Strand som senare kom att bli tränare inom TCA.
Ekonomin var skral på den tiden som hos många andra föreningar och klubben deltog i stadens karnevaler för att dryga ut kassan och när man reste till tävlingarna till grannstäderna var det att ta plats på ett lastbilsflak tillsammans med cyklar under en presenning, vilket naturligtvis inte var helt lagligt.
Hökensåsloppet 1972 var bl.a. en observationstävling där hela hela svenska cykeleliten deltog. På plats var förbundskaptenen Knut Jacobsen och uttagningskommittén (UK) med bl.a. Owe Adamsson.
Det berättas att man vid tävlingen hade flaggvakten, Lars ”Dorepäralasse” Persson (se fotnot), vid spurtrakan på Smedjegatan. Han hade fått strikta order om att inte släppa in några bilar på Smedjegatan, förutom ledarbilen som låg framför cyklisterna. Knud och Owe som följt tävlingen i förbundets bil, en gul Volvo 245 med OS-emblen och Svenska Cykelförbundets logotyper, lämnade cyklisterna några kilometer före mål för att bevittna måluppgörelsen på spurtrakan.Vid ankomsten till infarten på Smedjegatan stod ”Dorepäralasse” mitt i väggen med sin flagga och visade bort dem. Knud och Owe försökte förklara vilka dom var, men flaggvakten lyssnade inte på det örat, utan kommenderade med myndig röst.
-Nu kommer ledarbilen så flytta undan bilen, samtidigt som han slog flaggan i motorhuven.
Duon lydde, körde undan bilen och missade målspurten. Efteråt var det inga sura miner utan förbundskapten Knut Jacobsen konstaterade det hela med att ”Så ska en flaggvakt agera”.
Tävlingen vanns av Leif Hansson, Vinco, följd av Lennart Fagerlund, Falken och Tord Filipsson, Skoghall. TCA-åkarna Bernt Johansson och Dick Ljungberg fick mycket beröm av förbundskapten Knud Jacobsen då de cyklade in på en femte respektive 16:e plats i huvudklungan. I lokaltidningen Västgöta-Bladet kunde man utläsa att Dick gjorde en sensationellt bra åkning och att han var loppets stora överraskning.
Efter Hökensåsloppet tillkom motionsloppet Hökensås Runt som blev mäkta populärt. TCA anordnade också Marbodal GP under ett antal år.
Inledningsvis nämnde jag att TCA hade en storhetsperiod på tävlingssidan på framför allt 70-talet.
Anders Gåvertsson (egen produkt), Bernt Johansson, ( egen produkt, OS-guld i Montreal 1976, tävlade då för Mariestad) Lennart Fagerlund, Stig Gustavsson har kört hem SM-tecken vid Stora SM till TCA liksom Åke Johansson i veterantempo. Rickard Andersson har kört hem ett SM i Downhill och Jonas Hjalmarsson i tempolopp vid Ungdoms-SM. Christer Andersson har fyra SM-guld för veteraner i MTB.
SM-guld i stafett 1973 i Landskrona blev det genom Bernt Johansson, Stig Gustavsson och Lennart Lekhove.
Dick Ljungberg, Hökensåsloppet 1968. Dick är ordförande sedan 20 år tillbaka och cykelstyret har han inte släppt och det är full rulle fortfarande.
Anders Gåvertsson, en av många duktiga cyklister i föreningen med SM-tecken. Här har han tagi sin första seger i början på 60-talet i Laxå. Några cykelskor hade han inte, utan hade fått låna ett par konfirmationsskor av en bekant.
”Dorepäralasse” – Lars Persson, var en tuff flaggvakt och släppte inte fram någon obehörig oavsett om det varit kungen. I drygt 30 år fanns han med på tävlingar runt om i Tidaholm.
Lennart Blom var ordförande och tränare i TCA. Han var fantastisk på att vaska fram cykelämnen, varav Bernt Johansson var en adept.
Jan-Åke Eek har också tävlat för klubben innan han gick till Vårgårda där han bl.a. blev uttagen till VM i Mexico tillsammans med bröderna Fåglum samt att han hade en massa andra landslagsuppdrag. En egen förmåga som deltagit i landslaget är Tobias Lindblad.
En legendar inom föreningen som måste nämnas är Lennart Blom, mångårig ordförande och tränare. Hans förmåga att hitta ungdomar som ville pröva på cykelsporten var fantastisk. Han hade ett antal cyklar som han lånade ut för att ungdomarna skulle få prova på. Många var det som fastnade i cykelsporten och köpte sin egen cykel. Det varockså Blom som upptäckte Bernt Johanssons talang och första året i TCA 1966 körde Bernt på en cykel som han fått låna av Blom. Bernt tävlade fram till 1973 för TCA innan han gick över till Mariestad och därefter blev proffs.
1977 klev TCA in på cykelkartan ordentligt, både nationellt som internationellt Den stora ungdomstävlingen U 6-dagars hade premiär och det blev succé direkt. En tävling som numera är Skandinaviens största ungdomstävling. Genom åren har cyklister kommit från bl.a. nordiska länderna, Belgien, Tyskland, Holland, Ukraina, Mexico, Baltstaterna mfl. länder. Under drygt en vecka invaderas Tidaholm av uppskattningsvis 2 500 cyklister, tränare och anhöriga. Inte bara ett uppsving för arrangören, även näringsverksamheten i Tidaholm får ett ordentligt kassatillskott.
Ju längre tiden gick blev tävlingen allt mer krävande för arrangörsstaben inom TCA.
-Vi insåg att vi inte skulle mäkta med en fortsättning och därför bildades en särskild förening som tog över tävlingen inför 1998 och på den vägen är det, berättar Dick Ljungberg, ordf. inom TCA, en uppgift han haft i drygt 20 år.
Men helt borta är inte TCA, utan man bidrar med hjälp till arrangemanget.
Det ska nämnas att Dick Ljungberg var en mycket duktig tävlingscyklist och än idag är han igång för fullt, även fast det är på motionsnivå.
Kuriosa kring Dick är att han varit medlem i 56 år i TCA och deltagit i lika mänga Klubbmästerskap, måste vara något av ett rekord. Ett 20-tal vinster har det blivit.
Tro nu inte att TCA har slumrat in, föreningsmedlemmarna är mer än aktiva på landsväg och MTB.
Fotnot: Bilder är privata och en del kommer från Västgöta-Bladets arkiv.
Roland Ekwall kanske var mest känd som duktig fotbollsspelare i IFK Tidaholm, fotbollsdomare och domarkontrollant. En otroligt duktig tecknare och där han bl.a. svarat för motiven på IFK Tidaholms minnestallrikar över Tidavallen.
Lars ”Dorepäralasse” Persson kom att vara något av Mr. Flaggvakt och ända in på 2000-talet fanns han på plats vid U 6-dagars innan åldern tog ut sin rätt.
Janne Kindmalm
Bildtexter:
Bernt Johanssson första seger i TCA-dräkten kom i Laxå när han var 12 år. Fanns OS-guld i blicken redan då?
SM-guld i stafett 1973 i Landskrona blev det genom Bernt Johansson, Stig Gustavsson och Lennart Lekhove.
Lennart Blom var ordförande och tränare i TCA. Han var fantastisk på att vaska fram cykelämnen, varav Bernt Johansson var en adept.
”Dorepäralasse” – Lars Persson, var en tuff flaggvakt och släppte inte fram någon obehörig oavsett om det varit kungen. I drygt 30 år fanns han med på tävlingar runt om i Tidaholm.
Anders Gåvertsson, en av många duktiga cyklister i föreningen med SM-tecken. Här har han tagi sin första seger i början på 60-talet i Laxå. Några cykelskor hade han inte, utan hade fått låna ett par konfirmationsskor av en bekant.
Dick Ljungberg, Hökensåsloppet 1968. Dick är ordförande sedan 20 år tillbaka och cykelstyret har han inte släppt och det är full rulle fortfarande.